Såhär är det: När en bok vinner pris så kan man vara ganska säker på att den har "kvalitéter". Och om jag inte ser dessa "kvalitéter" får jag lite panik över att det är något jag inte fattar. Vad har jag missat? undrar jag då. När jag ser mig själv i spegeln frågar jag mig själv om jag på något sätt är korkad. För alltså, det här fattar jag inte. Jag tycker att Ljus ljus ljus är skitdålig. Så dålig att jag lyckades kämpa mig igenom halva innan jag lade ner mina försök.

 

Tilltalet i boken är lite särskilt. Berättaren talar direkt till läsaren, hoppar mellan att berätta om handlingen (eller snarare berätta allt runt omkring men nästan aldrig säga rakt ut vad som händer) och att tilltala läsarna med "ni" och vara "personlig". Tilltalet i boken är särskilt, men inte särskilt bra.

 

Nu har jag varit elak nog. Jag förstår att vissa kan tilltalas av det här. Det är inte en vanlig roman. Det är närmast prosapoesi. Personligen gillar jag inte prosapoesi i romanform. Det är för svårt, för suggestivt och tar för mycket energi.

 

Rent språkligt är den ganska vacker men eftersom den var en Stor Besvikelse får den blott en ensam tugga, och det för att jag är hungrig och nu ska gå och äta lunch. Hejdå!