Om min senaste ungdomsboksläsning var en besvikelse var det här INTE det. Jag tyckte att Eleanor & Park av Rainbow Rowell var en riktigt bra bok. Jag satte i mig den rätt fort och inte blev jag mätt heller. Det här kommer bli film. Det bara måste det. Den är som GJORD för det.

 

Eleanor är för mycket. För konstiga kläder. För stort hår. För tjock. För udda. Redan första dagen, när hon kliver på bussen till skolan, går det åt helvete. Alla stirrar på henne, alla skriker åt henne att sätta sig ner och alla har redan bestämda platser. Till sist är det en kille som väser åt henne att sätta sig ner. Hon hamnar bredvid Park, skitsnygg asiatisk kille.

 

Under bussfärderna till och från skolan utvecklas något mellan Eleanor och Park. Först läser de Parks serietidningar tillsammans, sedan får hon låna med dem hem över natten och efterhand får hon låna hans blandband. Det är den bästa tiden på dagen i Elenors annars ganska misäriga liv med ett våldsamt fyllo till styvfarsa, en morsa som slutat tagit hennes parti för länge sedan och noll privatliv (hon tvingas duscha och gå på toaletten i ett badrum utan dörr samt sova i samma lilla sovrum som alla sina småsyskon).

 

Det är en kärlekshistoria men det är också en väldigt tragisk bok om rätt vidriga hemförhållanden som ingen riktigt vet om. Man kanske anar, men ingen vågar se vidden av vad som händer inom familjen. Tillslut blir situationen ohållbar.

 

Jag får prestationsångest av att berätta om den här boken för jag vill bara säga LÄS DEN för den är så mycket bättre än jag lyckas förmedla. Den innehåller så mycket av allt - allvar och kärlek och musik och hemskheter och pirr i magen - och det blir inte ens rörigt.

Fyra bestämda, hungriga tuggor får den av mig. Läs. LÄÄÄÄÄS.