Sex ungdomar med olika bakgrund, i samma förort och samma skola, med sina vardagliga problem – och mitt i allt händer det otänkbara."

Nej. Alltså nej. Det här är tyvärr inte bra. Jag förstår vad författaren är ute för han är och trampar runt i massor av olika samtida samhällsproblem, men det blir för mycket av allt. Det är en bok på drygt tvåhundra sidor och med sex olika huvudpersoner vilka alla har en hel handfull problem vi får ta del av; psyksjuka föräldrar, främlingsfientlighet, religiös extremism, segregation, fattigdom, kvinnoförtryck... you name it. Det hinns helt enkelt inte med och det blir istället ytligt.

Språket är tyvärr också fattigt. Det är rena beskrivningar av händelseförlopp, blandat med fantasilösa meningar som ”hon var sprickfärdig av lust att berätta”, ”känslorna virvlade fortare och fortare inom henne” och ”han såg på henne med blicken full av förakt”. Jag berörs inte alls, trots att dessa ungdomar har massa saker som jag i teorin skulle kunna beröras av.

SPOILER-VARNING! Det som hela boken handlar om – att en ung kille blir mördad – är det egentligen bara fyra av sex karaktärer som är inblandade i så varför resterande två är med förstår jag inte. Det hade kunnat bli en bra bok om vi fick följa EN karaktär, förslagsvis Abdi som var den enda jag kände något för. Att växa upp i en segregerad förort, bo i en fattig familj som lever på försörjningsstöd, växa ifrån sina kompisar, vilja gå sin egen väg och stå bredvid när ens ena bästa kompis dödar sin andra bästa kompis – DÄR har vi en vettig avgränsning av en historia.

Jag ger boken en tugga, och den tillägnar jag Abdi.