Lugn snö

Det är något vackert
Med människor
Som går barfota
Genom snöstormar
Hur de utan skydd
Lunkar igenom
Både rusk och regn
Helt utan fruktan
Drivna av hopp
De tror på sin vilja
Räknar kallt
Med sin
Outtröttliga energi
Sådana människor
Har sällan fallit
Offer för mörkret
Utan en lång
Envis kamp
När de väl faller
Faller de tungt
Dunsar i marken
Som hade de fallit
Minst femhundra mil
När dessa barfota
Sedan ligger där
Trotts allt tillsist
Kan vi ändå minnas
Och inspireras
Av en envishet
Som endast de barfota har