Legend av Marie Lu
Publicerat den

 Nu är jag tillbaka från påsklov och kan leverera lite mer info om denna spännande, läskiga och väldigt bra bok! Låt er inte luras av det tråkiga omslaget!
 
 Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar.
Femtonåriga June är född i en elitfamilj i ett av Republikens rikaste distrikt, och hon får sin utbildning i Republikens högsta militära kretsar. Day, däremot, är född i slummen och är landets mest eftersökta brottsling. Men hans motiv är kanske inte så illasinnade som de verkar
June och Day är från två olika världar, och det finns ingen anledning till att deras vägar skulle korsas förrän den dag då Junes bror Metias mördas och Day blir huvudmisstänkt. Indragen i den ultimata katt-och-råtta-leken kämpar Day för sin familjs överlevnad, medan June söker hämnd för Metias död.
Men så upptäcker June och Day, i en chockartad vändning, sanningen om vad som har sammanfört dem. Och hur skrämmande långt deras hemland är berett att gå för att bevara sina hemligheter...

När jag började läsa boken tyckte jag att den var lite svår att komma in i. Faktiskt avfärdade jag den först som helt värdelös, men eftersom jag hade bestämt mig för att skriva om den här på bloggen var jag ju tvungen att ge den en ärlig chans. Så jag fortsatte att läsa. Och plötsligt var jag helt inne i handlingen och kunde inte sluta läsa! Fast den innehåller lite romantik så är Legend ingen bok för veklingar, den innehåller ganska mycket våld och övergrepp och är egentligen ganska otäck på sina ställen. Legend har jämförts med Hungerspelen och jag håller med om att de är rätt lika. Och lika bra. Självklart ska jag genast kasta mig över den andra delen i serien, Prodigy!
 
Den får 4 tuggor av mig! (Ja, jag VET att jag är generös med mina tuggor, men vadå, jag ramlar ju över så himla många bra böcker hela tiden!)
 
/Karin
 
 
 
 
 



Sånt här gör mig glad!
Publicerat den

 
Ny låt från Röyksopp & Robyn. Yey!
 
/Jenny



Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen
Publicerat den

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen har vunnit finlands motsvarighet till Augustpriset som bästa ungdomsbok. Varför? Inte en susning. I motiveringen pratade man om bokens särskilda personliga tilltal till läsaren.

Såhär är det: När en bok vinner pris så kan man vara ganska säker på att den har "kvalitéter". Och om jag inte ser dessa "kvalitéter" får jag lite panik över att det är något jag inte fattar. Vad har jag missat? undrar jag då. När jag ser mig själv i spegeln frågar jag mig själv om jag på något sätt är korkad. För alltså, det här fattar jag inte. Jag tycker att Ljus ljus ljus är skitdålig. Så dålig att jag lyckades kämpa mig igenom halva innan jag lade ner mina försök.
 
Tilltalet i boken är lite särskilt. Berättaren talar direkt till läsaren, hoppar mellan att berätta om handlingen (eller snarare berätta allt runt omkring men nästan aldrig säga rakt ut vad som händer) och att tilltala läsarna med "ni" och vara "personlig". Tilltalet i boken är särskilt, men inte särskilt bra.
 
Nu har jag varit elak nog. Jag förstår att vissa kan tilltalas av det här. Det är inte en vanlig roman. Det är närmast prosapoesi. Personligen gillar jag inte prosapoesi i romanform. Det är för svårt, för suggestivt och tar för mycket energi.
 
Rent språkligt är den ganska vacker men eftersom den var en Stor Besvikelse får den blott en ensam tugga, och det för att jag är hungrig och nu ska gå och äta lunch. Hejdå!

 
/Jenny