Beatrice Pryor vs. Beatrice Pryor
Publicerat den

Är inne på sluttampen på Insurgent av Veronica Roth nu och har kommit på varför jag gillar film-Tris bättre än bok-Tris. Film-Tris är tuffare! Eller jag tolkar henne som tuffare eftersom jag slipper bok-Tris eviga tanketugg.
 
För att vara en person som visat anlag för De osjälviska är bok-Tris extremt självupptagen. Alla hennes tankar handlar om henne själv, även när de handlar om andra. Hon är så upptagen av sina egna känslor och reaktioner att jag helt enkelt tröttnar.
 
Dessutom är karaktären i boken så GOD att jag spyr lite. Ingen är sådär god, även om man är god. Varje gång hon tänker en tanke som inte är god eller osjälvisk så måste hon tänka tio tankar om vilken dålig människa hon är. Jag menar; hon räddar livet på massor och ägnar två sidor åt att må dåligt över de hon inte räddar. Hon går hela tiden omkring och känner sig så olidiligt ovärdig. Ännu ett uttryck för hur god och hon är.
 
 
I film-Tris läser jag in lite vad jag själv vill och jag väljer därför att tro att hon är som oss andra - lite avundsjuk, lite feg, lite missunsam, lite lat, lite mänsklig. Fast såklart ungefär tio gånger coolare.
 
Med det sagt är Insurgent såklart spännande och det trappas upp mot den tredje boken i serien - Allegiant (som ännu inte finns på svenska och som jag därför kommer vara tvungen att läsa på engelska, eftersom jag inte kan vänta).
 
/Jenny



Divergent på bio - en underhållande överraskning
Publicerat den

 
I tisdags tog jag min kollega Linda under ena armen och godispåsen under den andra, och gick på Divergent på bio. Jag hade inga särskilda förväntningar och blev glatt överraskad över hur bra jag tyckte filmen var och hur underhållen jag blev.
 
Filmen utspelar sig i en efterkrigstid i ett framtida samhälle där befolkningen är indelad i fem falanger. Medlemmarna av varje falang har olika egenskaper och mottot är "falang före familj". Alla sextonåringar ställs inför att välja sin falang och har till sin hjälp ett lämpligthetstest. Men testet fungerar inte på Tris. Tris är divergent och förutom att hon måste göra valet helt efter sitt eget hjärta, så ses divergenter som det största hotet mot den rådande freden.
 
Tris väljer De tappra och en extremt hård tid av både fysiska och mentala prövningar står framför henne. Det är dessutom livsviktigt att ingen upptäcker att hon är divergent, något som inte är helt lätt. Lite kär hinner hon såklart bli också, innan hon inser att den rådande freden snarare är ett krig i bidande.
 
Invändningarna som jag hade när det gäller boken kvarstår, men filmen bjuder på några pluspoäng: den är inte lika kantad av blod och död som boken och Kate Winslet har fått spela en vuxen kvinna, med både medföljande rynkor och åldrad figur.
 
Boken blev väl inte direkt hyllad av mig, men jag blev så uppfylld av mitt biobesök att jag börjat på bok två i serien nu - Insurgent. Japp, jag är Divergent-frälst. Fyra tuggor.
 

/Jenny



Biopremiär för Divergent T minus 30 dagar!
Publicerat den

Om trettio dagar är det primär för Divergent på bio. Jag spår en filmsuccé. Och inte för att jag tror särskilt på historien, utan för att den ligger rätt i tiden och är en typisk alla måste se-film. Jag vill gärna jämföra med Hungerspelen och kanske kommer vi om tio år ha svårt att skilja dessa två triologier åt, men jag tror inte det. Jag tror att i kampen mellan Divergent och Hungerspelen är det Divergent som faller.
 
 
I en framtida dystopi, efter att vårt moderna samhälle fallit, delas befolkningen in i fem falanger - De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Ett test avslöjar vilken falang man tillhör, sedan väljer man och valet är för livet. Men testet fungerar inte på Beatrice Pryor. Hon tillhör ingen särskild falang, hon är Divergent. Det är typ SKITFARLIGT att vara Divergent eftersom det innebär att man inte kan styras och det gillar inte... de som styr.
 
Det kommer säkert bli spännande och actionpackat blandat med lite romantik, men är det inte lite väl förutsägbart? Jag gillar konceptet med den kvinnliga hjälten, men tycker ärligt talat att det är lite tråkigt att det alltid måste hänga med någon romans. Kunde hon inte ha blivit kär i en tjej istället för en lagom äldre ledargestalt åtminstone?
 
Zzzzzznark.
 
OBS SPOILER ALERT OBS!!! Det löjligaste i hela boken är när alla som slutprov ska utsättas för sin värsta tänkbara rädsla. Fundera på det ett tag. Värsta Tänkbara Rädsla. Vi pratar alltså ett scenario som mycket väl kan handla om att huden spricker och spindlar väller ut. Eller att man ramlar ner bland tigrarna på Björnparken och blir sliten i stycken. Eller att man slungas rakt ut i rymden och aldrig någonsin kan stanna. Så vad tror ni då att Beatrice Pryors Värsta Tänkbara Rädsla™ är? Jo, att ligga med killen hon är kär i.
 
???
 
Med detta sagt så kommer jag självklart gå och se filmen (jag återkommer med en recension) eftersom jag trots allt gillar ungdomsböcker och dystopier och kärlekshistorier och spänning. Jag hoppas på att bli positivt överraskad. (Jag sätter inget betyg på boken utan väntar på filmen istället.)
 
Divergent har premiär 30 april.
 
/Jenny


Tidigare inlägg