I huvudet på Colin Fischer av Ashley Edward Miller och Zack Stentz
Publicerat den

I huvudet på Colin Fischer är skriven av manusförfattarna till X-men: First class (varför just det är intressant vet jag inte men det står tydligt annonserat på bokens framsida) Aschley Edward Miller och Zack Stentz. På baksidan är boken beskriven som en nutida Sherlock Holmes och anses "perfekt för läsare som är redo att överväga det största mysteriet av alla: vad andra människor tänker och känner".
 
Förutom att det är en anspelning på en klassisk detektivroman - någon har med sig en pistol till skolans matsal och Colin tar på sig att lista ut vem ägaren är - så handlar det väldigt mycket just om vad andra människor tänker och känner. Eller snarare Colin Fischers brist på kunskap om vad andra människor tänker och känner.
 
Colin Fischer har Aspergers syndrom och använder sig av matematik för att dra logiska slutsatser om omvärlden. Han är inte särskilt bra på att läsa ansiktsuttryck men har ägnat en stor del av livet åt att träna sig i att kunna avgöra om någon är ARG eller BESVIKEN eller kanske FRUSTRERAD. Det går oftast bra, ibland inte.
 
Författarna gör ett bra jobb i att skildra Colin som det klara och logiska inslaget i en värld av ologiska och känslostyrda människor och jag gillar både boken och Colin Fischer. Ja, jag blir glad när slutet lämnar öppet för en uppföljare. Men jag lämnas också med något av en bismak. För är inte Colin Fischer lite väl mycket en stereotyp? Det enkla och uppenbara sättet att skildra en person med Asperger?
 
Jag tvivlar inte på att det finns människor där ute, kanske ganska många till och med, med Asperger som är ganska lika Colin. Men jag vågar även hävda att det finns minst lika många (om inte fler) som inte är det. När ska vi bli fria från denna snäva föreställning om aspien?

Med det sagt, det är en underhållande historia som innehåller lite av varje; lite spänning, lite action, lite vänskap och kanske lite kärlek till och med. Altt detta med ett gäng sympatiska karaktärer som förtjänar tre boktuggor.
 
 
/Jenny



Pappersstäder av John Green
Publicerat den

Pappersstäder av John Green handlar om Quentin och Margo, grannar och barndomsvänner. I tioårsåldern hittar de en man som tagit livet av sig och börjar efter det glida ifrån varandra. Margo är äventyrslysten och populär, med en aura av mystik omkring sig som gör att alla gillar henne och vill vara runt henne. Quentin har bra betyg, håller sig mest undan tillsammans med sina vänner Ben och Radar och fortsätter vara hemligt kär i Margo.
 
Det är sista året innan college och en kväll knackar Margo på Quentins fönster och ber honom följa med på ett pulshöjande uppdrag. Natten blir en av de bästa Quentin upplevt men morgonen efter är Margo försvunnen. Efter sig har hon lämnat ledtrådar och genom en Walt Whitman-dikt upptar Quentin jakten efter en tjej han alltid varit förälskad i, men aldrig på riktigt lärt känna.
 
Pappersstäder är en deckare där Quentin tar rollen av kriminalkommisarien som försakar sina övriga livsplikter och går helt upp i uppdraget att hitta den försvunna flickan. Men det finns en filosofisk underton som tilltalar mig. Quentin är en grubblare och ett tydligt tema genom hela boken är frågan om vi någonsin på riktigt kan se andra människor, eller är det vi ser hos andra egentligen bara speglingar av oss själva?
 
Jag är förtjust i böcker som sätter igång tankesmedjan och som ställer frågor mänskligt beteende i ett större perspektiv. Inte blir det sämre av att Quentin är smartare än mig och att jag imponeras av hans förmåga att nysta i ledtrådarna. Det är en helt klar läsvärd bok och jag ger den tre starka tuggor.
 
 
/Jenny