För dig som gillade Hungerspelen...
Publicerat den

Rör mig inte
Tahereh Mafi


Hon har suttit inlåst i 264 dagar. 
Vita stenväggar, och drömmar om en fågel. 

Juliettes beröring är dödlig, och ingen vet varför. Ingen får röra henne, och ingen får träffa henne. Har hon tur får hon mat en gång om dagen. Hon kan höra skrik genom de tjocka väggarna, skrik från andra patienter på mentalsjukhuset. 
Är de det hon är? Galen? Nej Juliette är inte galen. 
På dagarna sitter hon och ser ut på den döende världen. Det finns inga blommor längre, inga djur. Molnen har fel färg, och människornas samhälle är splittrat och svält och sjukdomar decimerar befolkningen. Återetablissemanget sa att allt skulle bli bra, men människor dör som flugor och det ryktas om krig. 

En dag släpps en pojke in till Juliette, en pojke med välbekanta blå ögon. 
Hon känner honom. 
Den enda som ställde upp, den enda som fanns. Minns han henne? 
Adam. 


Detta är ännu en dystopi, som tillsammans med fantsy, är en av mina favoritgenrer. Språket är fantastiskt bra, och du som läsare kan verkligen leva dig in i Juliettes tankar och känslor. Den är sorglig, den är vacker och den är vansinnigt spännande! Tyckte du om "Hungerspelen" så kommer du att älska den här, helt omöjlig att lägga ifrån sig!
 
/Linnéa