Tacka gud för Linda Pira
Publicerat den

Jag gillar Kanye West. Särskilt albumet My beautiful dark twisted fantasy. Det briljanta ligger i att musiken är så avskalad men ändå så... omfångsrik. Favoritlåten från albumet är Runaway som inleds med enkla, nakna pianotoner i, föreställer jag mig, en tom och nästan nedsläckt konserthall. För min inre blick ser jag en plågad Kanye West som sitter på pianopallen, endast upplyst av det gula ljuset från en glödlampa.
 
Sen lyssnar jag på texterna och blir bara trött.
 
Jag är så trött på alla våldsglorifierade sexistiska texter om hoes och bitches (i Dunk in love, som Beyonce gör med Jay Z, rappar han om att han är Ike Turner och refererar till det kända faktumet att Ike var en känd kvinnomisshandlare!!!). SÅ trött!
 
Och lika trött jag är på det, lika lycklig är jag över Linda Pira.
 
 
Hon är så cool. Och hon rappar om att hon är cool. Och fast den ekvationen egentligen borde få resultatet väldigt ocool blir det istället dubbelt så coolt. Ingen sexism så långt ögat når. Inget våld och inga hoes. Yey!
 
Och på tal om supercoolt, vad tyckte ni om Robyn och Zhalas framträdande på Grammisgalan?
 
 
Mitt betyg:
DÖDSCOOLT
 
/Jenny



Mörk ängel av Laini Taylor
Publicerat den

Jag är ganska kräsen när det gäller fantasy och kan inte tänka mig att läsa vad  som helst. Och änglar är jag väldigt skeptisk till. Men ändå. Jag kunde bara inte motstå den här med det superfina omslaget så jag tog den även om till och med titeln antydde att det möjligtvis kunde handla om änglar. Och jag ångrar mig inte!
 
Karou är en ganska ensam 17-årig tjej som bor i Prag. Hon älskar att teckna och studerar konst. Hon fyller sina block med de mest fantastiska och ibland ganska otäcka bilder på monster. Hennes hår är blått, hon är väldigt stark, vacker och mycket mystisk.  Ibland försvinner hon plötsligt, på ärenden och inte alltid kommer hon tillbaka oskadd.  
 
 Så börjar det dyka upp märkliga inbrända handavtryck på vanliga dörrar runt om  i staden. De är ditsatta av varelser med vingar. Karou hamnar snart i en våldsam strid mellan änglar och demoner. Och hon träffar den vackre Akiva, som hon dras till och en urgammal kärlekshistoria flammar upp på nytt. Men hon är en djävul och han en ängel- hur ska det sluta? 
 
Åh, det är så spännande! Och så vackert! Och lite äckelotäckt på sina ställen. Sen är det romantiskt också utan att vara löjligt. Jag bara älskar spåket, det är så målande, ibland drastiskt och oftast bara makalöst bra.  På bokens baksida står att "Ställ in alla planer när du väl börjat läsa, för du kommer inte att kunna lägga ifrån dig boken" . Och det stämde för mig i alla fall. Som tur är kommer det en uppföljare så den kommer jag att kasta mig över så fort vi får in den!
 
Några bloggare tyckt att boken var seg i mitten. det tyckte inte jag. Så därför får den 5 tuggor av mig!

 
/ Karin



Francesca av Melina Marchetta
Publicerat den

Jag blir inte riktigt klok på den här boken. Gillar jag den eller gillar jag den inte? Först är det så rörigt. Det är för många namn och för många karaktärer för en sån här bok. Sen är det något med språket – det finns en distans där och kanske är det översättningen, kanske är det författarstilen. Bokens miljö är också främmande. Det utspelar sig på en katolsk skola i USA. Skolan brukade vara en pojkskola men har nu fått in ett gäng flickor också, vilket alla inte är helt överförtjusta i. Skoluniformer har de dessutom. Eftersom jag inte får någon vidare introduktion i omgivningarna utan redan verkar förväntas känna till kulturen blir det ett avstånd mellan mig och boken.
 
Med det sagt: ungefär en tredjedel in i boken blev jag fast och kunde inte sluta läsa förrän det var klart. Det är bra historia om en ung tjej, Franchesca, vars mamma inte låter henne ”begränsas av omgivningarna” och därför måste byta skola. Samtidigt får samma mamma ett ”litet sammanbrott” och slutar kliva upp ur sängen om morgnarna. Franschesca tvingas hantera ny skola, nya vänner och att inte veta vem man är medan hennes egen familj äts sönder innifrån av detta mörka sjuka som får hennes mamma att sluta äta, sluta prata och sluta gå utanför dörren. Kär blir hon också, såklart!
 
Favoritmening: ”Jag lyssnar på hans röst och resonansen fångar mig.” Så bra!
 
Trots att jag inte vet vad jag tycker om boken är jag förälskad i berättelsen. Historien har så många lager att det blir en sån där bok jag vill prata om. Den behandlar tunga saker och det händer både tre och fyra gånger att jag bara vill gråta. Så även om jag inte blir klok på denna bok, är denna bok så klok att den faktiskt får fyra tuggor av mig. Intressant och läsvärd.
 

/Jenny