Jag, En av David Levithan handlar om En. En är varken han eller hon, utan bara en. En person som föddes i en bebiskropp en dag, vaknade i en ny kropp nästa dag och helt enkelt bara fortsatte så till den dagen då boken tar sin början.

Dagen då boken börjar vaknar En i Justins kropp. Justin är ganska självupptagen, osympatisk figus som är rätt taskig mot sin flickvän Rhiannon. Men inte idag. För idag är En i Justins kropp och En blir fullkomligt förälskad. För första gången önskar En att En kunde stanna i samma kropp flera dagar i rad.

 

Det blir väldigt krångligt, det förstår man på en gång. Rhiannon märker att något inte är som det ska med Justin (han är ju plöstligt snäll och verkar faktiskt vara kär i henne) och efter dagen som Justin En börjar maila Rhiannon. Bit för bit avslöjar En sanningen om sig själv samtidigt som En varje dag vaknar upp i en ny kropp och försöker leta upp Rhiannon.

 

Det är så mycket som är intressant med den här boken. Den väcker många tankar kring kön och sexualitet, men också kring vad som är rena fysiska behov och vad som sitter i personligheten. Även om boken kan upplevas som både rörig, tjatig och ganska mycket så är det så pass intressanta ämnen att jag tycker det räcker ända fram. Jag skulle inte hylla den som världens bästa litterära verk men vill ändå sätta den i händerna på varenda en jag möter så att vi kan prata om den sen. För oj, här finns det grejer att prata om.

 

Tre tuggor av fem får Jag, En av mig. En extra tugga skulle den kunna få om jag ägnade mig åt att dela ut extratuggor. Men det gör jag ju inte.