Den är så vacker! Både utanpå och inuti. Utanpå är det det snygga, coola och blåa omslaget med liksom silvertext som gör att man dras till den, vill läsa den. Inuti är det texten. Inte själva handlingen kanske, men texten och alla de fantastiskt beskrivna korta ögonblicksbilderna som gör att man måste stanna vid varje stycke fast man ändå vill läsa vidare för att komma till nästa fantastiska stycke..

 

"Han andas i hennes öra, hon blundar, viskar, drar i jeansen. Ett tag tänker han att han ska berätta allt. En strålande smärta genomfar honom. Det är det som är så förskräckligt. Det är en stund som bara kan finnas till om man inte tänker på konsekvenserna."

 

Jag villa ha dig så illa handlar om några ungdomar som nyss tagit studenten. Alla är fortfarande kvar i Stockholm. Nej, inte alla, inte Channa. Hon är borta, försvunnen. Bara Jeppe vet. De  är splittrade, någon har ingen aning om vad han ska göra med sitt liv, måste han verkligen bestämma sig nu, hur kan han redan vara vuxen? Någon annan vet precis, har allting klart för sig hur livet ska bli. Gänget vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till varandra nu när skolan är slut. Och en mörk hemlighet som ingen av dem pratar om men som hela tiden gör sig påmind...vad hände egentligen den där nyårsnatten?

 

Jag vill ha dig så illa är befriande annorlunda mot många andra ungdomsböcker, även om den handlar om samma ämnen. Den är inte jättelätt att läsa, man får anstränga sig lite, men det är klart värt mödan när man gör det! Jag ger den 5 (FEM!) tuggor.