Boktjuven 
av Markus Zusak 

Tyskland 1939. Landet ligger i en spänd väntan och döden har aldrig haft så mycket att göra. 
Liesel Meminger är nio år och bor hos en foster familj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrations läger, och hennes lillebror dog framför hennes ögon. 
  På hans begravning plockar hon upp en svart liten bok med silverskrift utanpå. När hon sedan varje natt vaknar av mardrömmar, tar hon och hennes fosterpappa fram boken med namnet "dödgrävarens handbok" och han lär Liesel läsa. 
Liesel fortsätter att stjäla böcker- från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek och varthelst hon kan få tag på dem. Hon läser för den judiske mannen de gömmer i källaren, för grannarna i skyddsrummet, böckerna och orden kommer att visa sig ha en stor betydelse i hennes liv.

Det här är inte en bok jag i vanliga fall läser, då jag anser mig vara ganska känslig för krig och hemskheter men den här boken är helt otrolig. Språket och uppbyggnaden är fantastiskt och väldigt vackert, eget och unikt. Zusak berättar historien ur dödens perspektiv vilket jag tyckte var en väldigt rolig, intressant och spännande idé som jag inte läst innan. 

" LITE FAKTA
Jag bär inte omkring på någon lie eller skära.
Och jag går bara klädd i svart kåpa med huva 
när det är kallt. Och jag har inte sådana där 
kraniumliknande ansiktsdrag som ni verkar gilla
att förse mig med när ni har mig på distans.
Vill du veta hur jag egentligen ser ut?
Jag ska hjälpa dig. Gå och leta rätt
på en spegel medan jag fortsätter. "

Den är vacker, gripande, väldigt spännande och som tidigare nämnt även väldigt egen. Det är en bok om andra världskriget som du aldrig läst om det innan. Jag tyckte också det var väldigt intressant att få följa en tysk familj under den här tiden och se hur svårt även de hade det.

När du väl kommit in i boken går det inte att sluta, och den kommer lämna dig med ett tomrum i hjärtat. 


/Linnéa